De som drabbas först och hårdast

Flora Hadju

Flora Hadju

Jag arbetar som forskare i landsbygdsutveckling med fokus på södra Afrika. När jag för några år sedan arbetade i en by i södra Malawi med att studera effekterna för barn och ungdomar av att deras föräldrar blir sjuka eller dör i AIDS, slogs jag av vilka konkreta planer och drömmar även unga barn har.

Tiamike är en föräldralös pojke på 10 år som berättar för mig om sina planer: 

Först ska han arbeta på grannarnas fält. I södra Malawi har folk ofta inte tillgång till dragdjur och plog och därför måste man vända jorden för hand, vilket är ett mycket hårt arbete. För det kommer han att få motsvarande 12 kronor för en veckas arbete. Dessa pengar ska han sedan investera i att odla tomater, som kan säljas på den lokala marknaden. Pengarna från tomatförsäljningen vill Tiamike lägga på att ta körkort så att han kan bli taxiförare, vilket är hans stora dröm.

Jag får en klump i halsen när han berättar detta, för jag inser att de pengar som han kan tjäna på tomatförsäljning inte på långa vägar kommer att räcka till att ta körkort.

Det känns hemskt att veta att dessa människor, som redan kämpar mot många aspekter av fattigdom, nu mer och mer kommer att få kämpa mot ett annat hot: klimatförändringarna. Effekterna av dessa kryper sakta fram genom Afrika, och märks på att extrema händelser plötsligt blivit mer vardagliga. Plötsliga översvämningar, extrem torka, oförutsägbara regnperioder och så frosten som kan slå till tidigt och ta skördarna innan man hunnit bärga dem.

I går diskuterade jag och några forskarkollegor olika metoder för att hjälpa fattiga småbönder i Sydafrika att öka sina skördar. En äldre, mycket respekterad och kunnig professor inom området uttalade att hon inte tror att det ens är rimligt att ägna energi åt att försöka hjälpa bönderna med detta, eftersom de i framtiden måste försöka försörja sig på annat än jordbruk. Majs, som är stapelfödan i stora delar av Afrika, kommer troligtvis inte att kunna odlas där i någon större utsträckning i framtiden eftersom grödan är ganska känslig för torka. Så är det med många andra grödor också. Bland annat är faktiskt kaffe en gröda som är mycket känslig för torka och professorn sade att vi kan förvänta oss en minskning med 30 procent i kaffeskörden inom en snar framtid.

Vi skämtade om att Aftonbladet borde uppmärksammas på detta, så att de kan smälla upp lite skrämselpropaganda på löpsedlarna: ”Svenskar kommer att behöva minska kaffedrickandet med 30 %”. Det kanske skulle få fart på folk! Alla skrattade torrt. Vi har blivit så cyniska.

Bilden som ibland förmedlas av ett forskarsamhälle som är oenigt stämmer inte. I mångt och mycket har de lärde slutat tvista och är eniga. Och vi ropar så högt vi kan, men ingen lyssnar. Eller väldigt lite händer i varje fall.

Men inom en snar framtid, säger professorn, så kommer problemen att ha vuxit sig så stora i större delen av världen att vi inte kommer att kunna blunda för dem längre. Och då, i den situationen när man inser att läget är desperat, då kommer vi att kunna kliva fram med våra smarta hållbara lösningar.

Problemet är bara att det kommer att vara i senaste laget. En hel del förändringar kommer att vara oåterkalleliga. Och dessa kommer att drabba världens fattiga hårdast. Tiamike kommer att ha mist sin tomatskörd flera år i rad, och med den mycket av sitt levebröd. Vi oroar oss för våra barns framtid här i Sverige, med all rätt. Men Tiamike är bland dem som är dömda till att ta smällen först och hårdast. Vi måste vråla även för honom. Han har inga egna föräldrar.

Flora Hajdu, mamma till Freja, 1,5 år

Recent Posts