Att tämja sitt ego

 In Föräldravrålet/blogg
Lovisa Afzelius

Lovisa Afzelius

Det är läskigt det där, när man ibland känner hur man tappar fattningen. Förlorar perspektivet. Man rycks med, glömmer bort. Man blir en egoist.

Eller ÄR jag kanske redan en egoist? Det är vad jag ibland funderar över. Är jag en egoist som försöker förändra sig, en egoist som gör sitt bästa för att bli lite mer ödmjuk men som fortfarande ständigt måste påminna sig om att ibland tänka på andra före sig själv.

Tänka på sina barn.

En dag kom jag på mig själv med att fundera över sköljmedel. Jag tänkte på hur gott tvätten skulle kunna lukta, hur mjuk den skulle kunna kännas. Skulle inte en skvätt sköljmedel kunna sätta en liten guldkant på tillvaron? Visst, jag vet att våra sjöar och vattendrag far illa… Men ändå?

Det är så här egoisten i mig resonerar.

Min mobiltelefon gick sönder förra veckan, men som tur var “råkade” vi ha en telefon liggandes i byrålådan. Det är en smartphone, endast några år gammal, men jag är ändå inte riktigt nöjd. Den fungerar egentligen väldigt bra, förutom kamerafunktionen. Det blir liksom som ett gråsmutsigt filter över alla bilder den tar. Därför har jag tänkt att jag kanske skulle skaffa mig en helt ny telefon, jag har ju ändå planerat att byta operatör och det brukar ju finnas så många bra erbjudanden.

Men så börjar jag brottas med mig själv, med den där egoisten. Jag VET ju att vi inte kan fortsätta så här. Vi kan inte fortsätta att producera och konsumera i den här takten som vi gör nu. Det är inte hållbart i längden.

Jorden orkar inte mer.

Jag kanske helt enkelt måste nöja mig med en mobiltelefon utan kamera? Jag kanske helt enkelt måste säga nej till instagram?

Egoisten i mig gillar också att flygbolagen slipper miljöskatten. Egoisten vill kunna flyga tur och retur till Thailand för 4700 kr eller till Paris för en femhundring. Vad skulle flygbiljetterna kosta om det lades på en miljöskatt?

Det är vad jag ibland funderar på… I hemlighet.

Och jag tycker att det är pinsamt. Jag skäms. Varför är vi så här? Det är klart att flyget måste miljöskattas. Det är obegripligt att det inte redan är så.

Och sen har vi bensinen… Jag och min familj bor på landet. Min sambo och jag har båda 5 mil till våra jobb och vi har ingen möjlighet att samåka eller åka kollektivt. Därmed kör vi alltså sammanlagt minst 20 mil varje dag. Trots detta är vi båda överens om att bensinpriset är för lågt. Skatten borde höjas ytterligare.

Varför?

Just för att vi kan köra 20 mil om dagen utan att det svider nämnvärt i våra plånböcker. Och tilläggas bör, att vi knappast är några höginkomsttagare. Om bensinskatten skulle höjas ytterligare skulle vi snart bli tvungna att skaffa oss en miljöbil, flytta närmare våra jobb eller kanske till och med överväga att byta jobb. Eller så skulle dessa skattemedel användas till att bygga ut kollektivtrafiken på landsbygden och vi skulle kunna börja ta bussen till våra arbeten.

Det finns mycket jag som enskild individ kan göra men det är politikerna som har makten att genomföra de största förändringarna. Och vi måste visa att de har vårt fulla stöd. Vi måste lägga egot åt sidan och erkänna att klimatet och vår miljö är det allra viktigaste just nu.

Identifiera ditt ego och ta död på det. Det krävs ansträngningar och det krävs uppoffringar.

Men vi gör det för våra barn. Vi gör det för vår vackra planet.

Lovisa Afzelius, vrålar för Justus 2 år.

Recent Posts
Kontakta oss

Not readable? Change text. captcha txt