Warning: "continue" targeting switch is equivalent to "break". Did you mean to use "continue 2"? in /customers/9/4/5/foraldravralet.se/httpd.www/wp-content/themes/jupiter/framework/includes/minify/src/Minifier.php on line 227 Klimatfrågan måste in i våra privatliv - Föräldravrålet

Klimatfrågan måste in i våra privatliv

 In Föräldravrålet/blogg
Andreas Mattson

Andreas Mattson

Jag har skakats om rejält av rapporterna om klimatförändringarna, det är därför jag har ställt mig bakom Föräldravrålet.

Jag är morbror till Joel (3 år) och Elis (1), och farbror till Moyna (7), Teo (5) och Milo (2). Jag ser dem växa upp och ta för sig av världen närmast omkring sig. På de flesta sätt är den världen än så länge rätt lik den som jag och mina syskon växte upp i. Mat på bordet, skola att gå till, ja ett samhälle som (trots brister) skyddar mot otrygghet och ger oss viss tillförsikt även när vi är svaga. Och så vidare.

Det är mycket osäkert om deras värld kommer att fortsätta se ut så, och det skrämmer mig djupt att tänka mig Moyna, Joel och deras syskon i den framtiden. Temperaturhöjningen hotar våra livsvillkor på jorden, tillgången på mat och vatten inte minst. I längden också förutsättningarna för stabila samhällen, och den trygghet och humanitet vi tagit för given.

Vi vet ju allt detta, eller hur? Det här hotet är riktigt allvarligt, och vi vet att det som görs inte på långa vägar är tillräckligt, varken i Sverige eller i andra länder.

Så hur kan det vara möjligt att inget görs, fast alla vet? Mitt svar på den frågan är också varför jag tror på just Föräldravrålet. Så här:

Vi har en skyldighet som individer att förändra våra livsmönster. Men vi människor sneglar gärna på varandra: Ska just jag sluta flyga till soliga länder, medan de flesta andra tydligen fortsätter som tidigare? Det finns ingen belöning med att gå först om jag inte kan se att många andra går samma väg.

Föräldravrålet kräver av våra valda politiker att de kliver fram och beslutsamt visar vägen: Besluta om ett brett handlingsprogram för att vi i Sverige rejält ska minska all vår egen påverkan på klimatet. Ett sammanhängande program av konstruktiva förändringar signalerar: Det här är den nya vägen. Det möjliggör för dig och mig att handla rätt och veta att det nu lönar sig: Det gör skillnad, därför att samma gäller för alla!

Med Föräldravrålet vill jag vara en av riktigt många människor som, med en gemensam röst, ropar ut kravet på ledarskap så det hörs genom hela det svenska samhället. Då kan den faktiskt hindra väljarstödet för varje parti som inte förstår att axla det ledarskap som krävs. Och ge skjuts åt de politiker som vågar mer.

Härligt! säger du kanske. Grymt jobbat, Föräldravrålet! Fast vänta… hur då riktigt många? Ska vi ut i en stor demonstration nästa söndag? Ska vi Facebook-gilla för klimatet? Inget fel i det, men…

Jag tror, och det här är det viktiga, att vi kommer att bli de riktigt många först när vi äntligen börjar pratar om klimatet i våra privatliv, på ett nytt och öppet personligt sätt:

Hemma i familjen, med jobbarkompisarna och på fikat med släkten nämner vi den senaste rapporten och berättar hur enormt otäckt vi tycker att det här är, hur vi faktiskt är djupt, djupt oroade för hur det ska gå för barnen. (Tänk om det blir helt tyst…)

Vi pratar också om hur det först måste finnas ledarskap och en viss politik för att vi sedan ska kunna ta personligt ansvar. (Tänk om de kallar mig miljömupp eller kommunist…)

Och vi säger att det går att göra något, bara vi är många som uttrycker det. (Tänk om de cyniskt skämtar bort det…)

Hmm. Hörde du också den lilla oroliga trygghetskonsulten viska, inifrån dig?

Men det finns ett stort stöd, ja en bred majoritet, för en politik som tar krafttag mot utsläppen. Sannolikheten är stor att åtminstone någon annan, kanske flera, känner som du och visar dig medhåll och igenkännande: Äntligen tar någon upp den här frågan utan att mumla eller distansera sig!

Vi blir många genom att bekräfta varandra: Vi bekräftar att den här frågan överskuggar allt annat för barnens och vår egen framtid, att hotet är högst verkligt men kan mötas och att det måste mötas nu. Då vågar vi prata med ännu fler, som i sin tur pratar med fler. Så blir vi många som hörs och inte kan viftas bort.

Vi börjar med att våga prata om det. Om vår verkliga oro och vad som kan göras när vi snart är många. Prata med dem du redan känner, när ni ses nästa gång.

Det vill jag göra.

Andreas Mattson, morbror till Joel 3, Elis 1 och farbror till Moyna 7, Teo 5, Milo 2

Recent Posts
Kontakta oss

Not readable? Change text. captcha txt